17 Juni

Har alltid varit en adrenaline junky men nu är det nörd-varning när man föredrar skritt på ridbanan. 

Det är alltid mycket som snurrar runt i mitt huvud men den senaste tiden har det  mest handlat om energier. Att "the universal language" är så mäktigt och har en otroligt stor roll. Visst, redskapen är också viktiga men det måste ta slut någon gång. Jag är less på att fixa porcupine game med sticken varje gång jag vill få Coiba känslig och lyssna på mina faser eller trycka för mycket med benen.
För oss extroverts är tid känsligt men rent generellt har vi människor svårt för att vänta. Så idag tog vi den tid vi behövde och det blev tre varv runt ridbanan, en cirkel i skritt och regnet öste ned. Det tog ungefär 32 minuter och det var den bästa ritten på länge! Hade Coibas fulla uppmärksamhet, han var otroligt känslig och jag blev helt stressad när allt jag gjorde plötsligt påverkade honom. Ifall jag bytte fokus för fort på railen, gjorde han indirect och vi tappade gait & direction. Allt berodde på min över och underkropp, tack igen Elisabeth för helgen.

Sneaky bends är viktigare än vi tror, kom ihåg det.